Presentation av Kerstin Arcadius <\/em>till jubileumsutst\u00e4llning 1987<\/strong><\/p>\n Walter Bengtsson \u00e4r f\u00f6dd i Halmstad 1927. Idag kan han s\u00e4ga att han \u00e4r f\u00f6dd skulpt\u00f6r och att den j\u00e4mna f\u00f6delsedagen d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r konstn\u00e4rens jubileum. Men f\u00f6rst var det som om han alltf\u00f6r l\u00e4nge stod utanf\u00f6r en d\u00f6rr, som han endast med m\u00f6da kunde gl\u00e4nta p\u00e5. 1954 \u00f6ppnade han den, i stor beslutsamhet, och b\u00f6rjade p\u00e5 Valand. Fyra \u00e5r senare hade Moderna museet k\u00f6pt in en av hans tr\u00e4skulpturer, han hade f\u00e5tt stipendier och begav sig till konstmetropolen Milano. Viktigare \u00e4n studierna vid Accademia di Brera blev d\u00e4r bekantskapen med tv\u00e5 konstn\u00e4rliga autodidakter, br\u00f6derna Pomodoro. De \u00e4gde en experimentlusta som talade till honom, befriande och bekr\u00e4ftande.<\/p>\n H\u00e4rifr\u00e5n flyttar jag aldrig, har han deklarerat g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng, st\u00e5ende vid atelj\u00e9n intill Bastask\u00e4rsbrottet i Gr\u00f6tvik, utanf\u00f6r Halmstad, n\u00e4r journalisterna undrat om \u00e4nd\u00e5 inte storstaden\u2026? I omkring trettio \u00e5r har denna atelj\u00e9 en geografisk fast punkt f\u00f6r hans vidstr\u00e4ckta utflykter bland material, tekniker och \u00e4mnen. Den var fr\u00e5n b\u00f6rjan en stenhuggarsmedja, som genom om- och tillbyggnader vuxit i takt med hans monumentala uppdrag.<\/p>\n Framf\u00f6r atelj\u00e9n breder Laholmsbukten ut sig, denna m\u00e4ktiga och st\u00e4ndigt f\u00f6r\u00e4nderliga vattenyta. Bakom atelj\u00e9n ruvar m\u00f6rka, vattenfyllda h\u00e5l fr\u00e5n stenhuggeriepoken. H\u00e4r s\u00e5g skulpt\u00f6ren genast former och ytor. Han kunde l\u00e4gga reliefer med stenar direkt p\u00e5 stranden och begrunda insikten att v\u00e5tblanka stenar var tydligast i formen. All volym \u00e4r yta – n\u00e5gra \u00e5r arbetade han fr\u00e4mst i aluminium och omsatte detta genom att kontrastera skrovliga gjutytor mot blankpolerad. Aluminium kunde dock inte f\u00f6renas med hans starka \u00f6nskan att ge skulpturerna f\u00e4rg. Att uttrycka sig genom den polykroma traditionen fr\u00e5n antikens marmorskulpturer och medeltidens tr\u00e4skulpturer kr\u00e4vde andra v\u00e4gar.<\/p>\n Vad om inte skulpt\u00f6ren i honom hade f\u00e5tt honom att ta med en krok n\u00e4r han som helt ung permitterades fr\u00e5n ett jobb p\u00e5 Nyhems mekaniska verkstad i Halmstad. ”Ready made” skulle kanske konsthistorikern kalla denna krok, som genom att den doppats m\u00e5ngfaldiga g\u00e5nger i ett elektrolytiskt f\u00f6rnicklingsbad (som upph\u00e4ngning av styrst\u00e4nger) oavsiktligt blivit en skulptur, silverbl\u00e4nkande av nickellager. Som ton\u00e5ring hade han sett skulpturen. Nu s\u00e5g han att nickel kunde vara den l\u00f6sning han s\u00f6kte, nickel p\u00e5 koppar och med m\u00f6jlighet att f\u00e4rgl\u00e4gga. Detta blev hans formel f\u00f6r material och teknik.<\/p>\n Havet bidrog med former, konkava t\u00e5ngbl\u00e5sor och konvexa korallkratrar dominerar flera tidiga skulpturer. Havet inspirerade ocks\u00e5 till r\u00f6relse, i skulpturen Stimmet<\/em> (1965) tycks fiskarna glida f\u00f6rbi. \u00d6ver havet v\u00e4lvde sig den himmel, som under 1960-talet blev mindre celest och mer aktuell som Rymden. Astronauterna i dr\u00e4kter som reducerade deras kroppar och med livsavg\u00f6rande ”navelstr\u00e4ngar” var en naiv bild mitt i h\u00f6gteknologin som tilltalade honom. Tidigt funderade han kring f\u00f6ljderna av m\u00e4nniskans f\u00f6rs\u00f6k att g\u00f6ra sig till herre i rymden. Vrakgods i rymden<\/em> (1962) var t\u00e4nkt som en st\u00f6rre v\u00e4ggutsmyckning. Det finns sk\u00e4l att se med \u00f6ppna \u00f6gon p\u00e5 de tv\u00e5 senare utf\u00f6rda, Rymdkalas<\/em> (1967) och Kalas i rymden<\/em> (1976) – vad inneb\u00e4r festen? Ett v\u00e4rre hor var dock det som han gav uttryck f\u00f6r i skulpturen A-bomben<\/em> (1965).<\/p>\n M\u00e4nniskan och tekniken var ocks\u00e5 ett tema i hans reliefer Spelrum futurum <\/em>(1967) Bilder f\u00f6r Kakn\u00e4stornet p\u00e5 Djurg\u00e5rden I Stockholm. Detta 155 meter h\u00f6ga torn f\u00f6r telekommunikation har paradoxalt nog en m\u00f6rk, n\u00e4rmast underjordisk entr\u00e9. De stora relieferna i koppar, nickel och emalj f\u00f6rvandlar detta rum till en bergakungens glimmande sal. Det \u00e4r f\u00f6rf\u00f6riskt p\u00e5 ytan, men n\u00e4r man stiger n\u00e4rmare framtr\u00e4der spelet, d\u00e4r m\u00e4nniskans roll \u00e4r sv\u00e5r att definiera. Hon \u00e4r en enkel spelkortsfigur, upp eller ner spelar ingen roll, bland andra lika associativa former. Helheten ger intryck av en r\u00f6relse som understryker att spelet p\u00e5g\u00e5r h\u00e4r och nu. Spelrum futurum<\/em> var ett konstn\u00e4rligt genombrott, som gav ett s\u00e5dant eko att man kan t\u00e4nka sig att den verkliga utmaningen kom efter\u00e5t – att g\u00e5 vidare.<\/p>\n Med atelj\u00e9n vid Bastsk\u00e4rsbrottet f\u00f6rknippar man ocks\u00e5 den v\u00e4nskap som utvecklades under 1960-talet mellan Walter Bengtsson och X:et, Sven Erixson. Kanske d\u00e4rf\u00f6r att X:et, som hade sin sommarbostad strax intill, h\u00e4mtade motiv fr\u00e5n atelj\u00e9n till flera bilder. X:et var f\u00e4rgstark, b\u00e5de som m\u00e4nniska och i sin konst. En furie och stor m\u00e5lare, sade Walter Bengtsson till en tidning n\u00e4r X:et hade g\u00e5tt bort 1970. X:et hade den konstn\u00e4rliga kvalitet som Walter Bengtsson uppskattade hos br\u00f6derna Pomodoro och k\u00e4ndes igen hos Bror Hjorth; en fr\u00e4ckhet, i ordets mest konstruktiva bem\u00e4rkelse. Det var den frihet, som X:et formulerade i en egen maxim: allting \u00e4r till\u00e5tet, men allting \u00e4r inte anv\u00e4ndbart.<\/p>\n Samf\u00f6rst\u00e5ndet mellan den \u00e4ldre m\u00e5laren och den yngre skulpt\u00f6ren inbegrep samh\u00e4llsengagemanget, 1968 st\u00e4llde de ut gemensamt till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r Biafrahj\u00e4lpen. De delade ocks\u00e5 fascinationinf\u00f6r den avl\u00e4gsna historia, som var konkret n\u00e4rvarande i form av en fornl\u00e4mning n\u00e4ra atelj\u00e9n. Walter Bengtsson s\u00f6kte sig bak\u00e5t i tiden i flera skulpturer med namn som Kultplats <\/em>(1967), Offeraltare<\/em>, Urminne <\/em>och Stamtr\u00e4d. <\/em>De tillh\u00f6r en period i det tidiga 1960-talet d\u00e5 han uttryckte sig i n\u00e4rmast abstrakta former.<\/p>\n I slutet av 1960-talet arbetade han och X:et med varsitt uppdrag f\u00f6r Sannarpsskolan i Halmstad, en skola som n\u00e4r den stod f\u00e4rdig faktiskt recenserades av Kurt Bergengren i Aftonbladet. Efter m\u00e5nga \u00e5r med metall v\u00e4nde Walter Bengtsson sig \u00e5ter till tr\u00e4et och valde svensk furu f\u00f6r sin relief Sommarlov<\/em> (1969). Likt Kakn\u00e4srelieferna har den ett r\u00f6rligt myller av detaljer i associativa former, men h\u00e4r handlar det om glimtar av solbelysta sommaraktiviteter. Den \u00e4r en gener\u00f6s motbild till den stillasittande tillvaron i klassrummet.<\/p>\n Redan innan Kakn\u00e4srelieferna hade Aftonbladets kritiker Bengt Olv\u00e5ng \u00f6nskat sig att denna konst skulle tons\u00e4ttas.F\u00f6r Walter Bengtsson, som inte bara \u00e4r f\u00f6dd skulpt\u00f6r utan ocks\u00e5 f\u00f6dd spelman, blev ljudet ett adekvat inslag, n\u00e4r han ib\u00f6rjan av 1970-talet skapade sina h\u00f6gst personliga Bl\u00e5sare<\/em>(1973), Gl\u00e4djebl\u00e5sare<\/em> och K\u00e4rleksbl\u00e5sare<\/em>.\u00c5ter arbetade han med en reducerad kroppsform, utan att den kroppsliga n\u00e4rvaron gick f\u00f6rlorad. Nu var utg\u00e5ngspunkten \u00e4gget, f\u00f6r honom en urform med starkt symbolv\u00e4rde. Genom att hamra och svetsa skapade han en sluten volym och stadig form. Han hade fullbordat sin egen teknikformel.<\/p>\n F\u00f6rsedd med naturalistiska f\u00f6tter \u00e4r bl\u00e5sarna en slags huvudfotingar som f\u00f6r tankarna till b\u00e5de barnteckningar och till s.k. primitiv skulptur. De framst\u00e5r som individer genom den lekfulla variationen i bl\u00e5sinstrumentens tonr\u00f6roch klockstycken och genom den ytt\u00e4ckande dekoren, d\u00e4r ofta nakna kvinnor dansar fram. Bl\u00e5sarna \u00e4r mansfigurer. Deras sl\u00e4ktskap med lurbl\u00e5sarna i brons\u00e5lderns fruktbarhetsristningar understryks ibland av ljudet. Kritik och publik tog dem tvekl\u00f6st till sina hj\u00e4rtan s\u00e5som godmodiga. I Expressen genif\u00f6rklarades skulpt\u00f6ren av Clas Brunius med stora rubrikbokst\u00e4ver.<\/p>\n Att bl\u00e5sarna ger ljud ifr\u00e5n sig n\u00e4r man tar p\u00e5 dem var ett okonventionellt s\u00e4tt att \u00f6verraska och berika kommunikationen mellan konstverk och betraktare.Utst\u00e4llningen med bl\u00e5sare 1976 hette F\u00f6r<\/strong> \u00f6ga, \u00f6ra och hand<\/strong>, som en direkt uppmaning \u00e5t bes\u00f6karna att se, att lyssna och att r\u00f6ra vid. Ljudet g\u00f6r inte skulpturerna b\u00e4ttre, men roligare, f\u00f6rklarade Walter Bengtsson. En av bl\u00e5sarna kan betraktas som skulpt\u00f6rens-spelmannens sj\u00e4lvportr\u00e4tt. Det \u00e4r Bl\u00e5solin<\/em> (1976)som har b\u00e5de fiol och oboe d\u00b4amour med f\u00e5gelbo i klockstycket.<\/p>\n Bejakandet och gisslandet l\u00f6per parallellt i Walter Bengtssons konst. Det f\u00f6rra kan vara p\u00e5 en g\u00e5ng troskyldigt, \u00f6verd\u00e5digt och sensuellt, som i bl\u00e5sarna. Det senare \u00e4r ofta drastiskt eller underfundigt avsl\u00f6jande.Den kritiska formuleringen \u00e4r f\u00f6rkl\u00e4dd – allvaret under narrk\u00e5pan s\u00e5g en kritiker – eller dold under en lockande yta. ”Jag vill f\u00e4gna \u00f6gat f\u00f6r att st\u00e4mma till e<\/em>fter<\/em>tanke”<\/em> skrev Walter Bengtsson till en utst\u00e4llning 1973. Det f\u00f6rsta synintrycket st\u00f6ter aldrig bort betraktaren, snarare tv\u00e4rtom. Den glittrande ytan p\u00e5 skulpturen Europa och tjuren<\/em> (1976) d\u00e4r bl\u00e4nket av nickel och f\u00e4rg f\u00f6rst\u00e4rks av sm\u00e5 ljusinsl\u00e4ppande springor i pl\u00e5ten, kan i f\u00f6rstone skymma att h\u00e4r \u00e4r en oerh\u00f6rt mustig version av detta i Halmstad klassiska motiv. I j\u00e4mf\u00f6relse med denna varmblodiga bild \u00e4r Carl Milles\u00b4 skulptur p\u00e5 Stora torg sval och beh\u00e4rskad, dock \u00e4r det den som, p\u00e5 sin tid, r\u00f6rt upp en k\u00e4nslostorm inf\u00f6r nakenheten. N\u00e4r Walter Bengtsson var barn var detta den enda skulptur som fanns att se i Halmstad.<\/p>\n Att den glittrande ytan kan d\u00f6lja n\u00e5got annat utvecklade Walter Bengtsson kring 1970-talets mitt i den serie skulpturer som fick samlingsnamnet Skulpturer med inneh\u00e5ll<\/em>, vilket ska uppfattas b\u00e5de bokstavligt och bildli.Skulpturerna \u00e4r som relikskrin eller skattg\u00f6mmor med silverlikt bl\u00e4nkande h\u00f6ljen,gt Liksom publiken f\u00e5tt ta p\u00e5 bl\u00e5sarnaf\u00f6r att de skulle ge ljud ifr\u00e5n sig, fick den nu \u00f6ppna h\u00f6ljena f\u00f6r att sk\u00e5da inneh\u00e5llet. Sj\u00e4lva \u00f6ppnandet har karakt\u00e4r av en rituell handling. Den inneslutna skulpturen blottl\u00e4ggs bit f\u00f6r bit, den \u00e4r of\u00f6ruts\u00e4gbar och ofta \u00f6verraskande.<\/p>\n \n Skulpturer med inneh\u00e5ll<\/em> rymmer b\u00e5de bejakande skulpturer och gisslande. De senare kan vara fyndigt elaka, som M\u00f6rbultaren i Afrika<\/em>, ett portr\u00e4tt av Ugandas diktator Idi Amin i form av en k\u00f6ttklubba, m\u00f6rbultare p\u00e5 det slaktarspr\u00e5k som Walter Bengtsson l\u00e4rde sig i sin ungdom. Det \u00e4r en objet trouv\u00e9 liksom de tv\u00e5 portr\u00e4tten i naturformade stenar, Revolution\u00e4rens vila <\/em>(Mao tse tung i sin sarkofag) och Pinochet, Pinoget, H\u00f6nshj\u00e4rna<\/em>. Materialvalet understryker budskapet, i Fj\u00e4ttrat klot <\/em>\u00e4r jorden av glas, sk\u00f6r som en s\u00e5pbubbla, och i Leda och svanen<\/em> \u00e4r torson formad ur en alstam som \u00e4nnu utstr\u00e5lar v\u00e4xandets kraft.<\/p>\n Upprinnelsen till Skulpturer med inneh\u00e5ll<\/em> var symptomatiskt nog ett spelmansm\u00f6te. En deltagare saknade instrument och f\u00f6rs\u00e5gs med tv\u00e5 stenar f\u00f6r att sl\u00e5 takten. Likt fiolen och fl\u00f6jten m\u00e5ste sedan stenarna f\u00e5 ett fodral. Det var p\u00e5 lek, men fodralet gav stenarna status och v\u00e4ckte en f\u00f6rv\u00e4ntan utan att n\u00e5gon kunde ana vad de inneh\u00f6ll. Efter skulpturserien gjorde Walter Bengtsson en relief med inneh\u00e5ll f\u00f6r fortifikationsf\u00f6rvaltningen. Paradis mitt i prick<\/em> (1980) \u00e4r vid f\u00f6rsta \u00f6gonkast en bl\u00e4nkande v\u00e4gg med en stor m\u00e5ltavla. N\u00e4r man \u00f6ppnar luckor, visar den sig d\u00f6lja figur- och djurskulpturer. Bakom m\u00e5ltavlan st\u00e5r Adam och Eva.<\/p>\n Walter Fabulator<\/em> var rubriken p\u00e5 en sexsidig artikel av Halmstadskribenten Jan H\u00e5kansson i konsttidskriften Paletten 1971. Det var f\u00f6r \u00f6vrigt samma \u00e5r som Walter Bengtsson blev invald i Konstakademin. Fabulator \u00e4r ett utm\u00e4rkt epitet, som f\u00f6rblivit aktuellt och som inte minst sammanfattar de m\u00e5nga, stora utsmyckninguppdragen. Det handlar hela tiden om, f\u00f6r att travestera konstn\u00e4ren sj\u00e4lv, konst med inneh\u00e5ll.<\/p>\n Fabulerandet anknyter ofta sk\u00e4mtsamt och med underton till det sammanhang konstverket ska ing\u00e5 i. I flygvapnets ena skolbyggnad i Halmstad far Elia till himmelen <\/em>(1976) i ett aeroplan med blommor i kulsprutorna. En sensuell \u00c4lgskogsblomma<\/em> (1980) m\u00f6ter danspubliken i Halmstads Fokets park. En kr\u00e4vande Folk-sam-ling <\/em>(1983) tonar upp sig p\u00e5 en f\u00f6rs\u00e4kringsbyggnad i V\u00e4xj\u00f6 (bolagets namn beh\u00f6ver v\u00e4l ej n\u00e4mnas). En bankbyggnad i Skara \u00e4r kompletterad med Sparaborgen <\/em>(1985) d\u00e4r sm\u00e5spararnas pengar hotas av inflationsdraken.<\/p>\n Fabulatorn v\u00e5rdar sig om detaljerna, hur stor helheten \u00e4n \u00e4r. Hans rikedom \u00e4r att ge mycket att uppt\u00e4cka. Skapandet ska vara en gl\u00e4dje, som f\u00f6rdubblas n\u00e4r den delas med betraktaren. De fyndiga detaljerna \u00e4r hans k\u00e4nnem\u00e4rke. I lantm\u00e4nnens byggnad i Falkenberg (1982) st\u00f6ttas receptionen av schackspelets b\u00f6nder och p\u00e5 klinkergolvet syns fotsp\u00e5ren av en bonde som kommer in med en h\u00e4st och g\u00e5r ut med en ko.<\/p>\n Walter Bengtssons fabulerandet har blivit allt mer f\u00f6rest\u00e4llande. N\u00e4r han n\u00e4stan tjugo \u00e5r efter reliefen Sommarlov<\/em> \u00e5ter f\u00e5ngar svensk natur i m\u00e5lad furu, Bilen \u00e4r en praktisk grej, men bil \u00e4r bara bil i sej<\/em> (Volvo 1987), g\u00f6r han djur- och figurscener med naturalistiska inslag. F\u00e5glar, frukter och blad kan artbest\u00e4mmas. De additiva draget och det naivt expressionistiska har inte f\u00f6rsvunnit, men formspr\u00e5ket \u00e4r kraftfullare. Robusta och ta-v\u00e4nliga \u00e4r de olika svarvade detaljerna. I flera monumentala arbeten har han anv\u00e4nt svarvade figurer, s\u00e5dana massiva former – som gjutna i tr\u00e4 – \u00e4r \u00e4nnu ett s\u00e4tt att f\u00f6renkla med p\u00e5tagligt uttrycka kroppslighet.<\/p>\n Form och inneh\u00e5ll ska korrespondera. I reliefen Inge med geten <\/em>(1981) \u00e4r motivet ur en fiktiv forntid och formerna tycks l\u00e5nade fr\u00e5n en lika forn bildv\u00e4rld. L\u00e4kekonstens historia<\/em> (1986) i l\u00e4nssjukhuset i Halmstad har inte bara ett klassiskt grekiskt inneh\u00e5ll, utan ocks\u00e5 s\u00e5dana former som tympanon och kolonnader. Bysterna av Hippokrates och Asklepios och de andra best\u00e5r av sammanfogade keramiksk\u00e4rvor, som vore de framgr\u00e4vda ur klassisk mark och rekonstruerade av konstn\u00e4ren.<\/p>\n De konstn\u00e4rliga traditionerna har han studerat p\u00e5 museum. Han kan n\u00e4mna British museum, egyptiska museet i Kairo, Glyptoteket, museer med grekisk konst f\u00f6r att avrunda med hemstadens museum – bland bonadsm\u00e5lningarna. Kanske var han sl\u00e4kt med bonadsm\u00e5laren Anders Bengtsson i Norra B\u00f6keberg, i varje fall besl\u00e4ktad med denne och de andra bonadsm\u00e5larna. Med Sagan om lyckoslanten <\/em>(1986) har han gjort en egen hall\u00e4nds bonadsm\u00e5lning, men anknytningen till den folkliga konsten finns ocks\u00e5 i flera andra verk, d\u00e4r han smyckar mellanrummen och undviker tomma ytor, d\u00e4r han fogar en text till bilden, d\u00e4r han anv\u00e4nder proportioner symboliskt och d\u00e4r han, oavsett inneh\u00e5llet, fr\u00e4mst \u00e4r dekorativ.<\/p>\n Med sitt material tycker han sig ha \u00e4nnu ett folkligt fotf\u00e4ste. Nickel har sin speciella historia, uppt\u00e4ckt 1751 av svensken AF Cronstedt, kallad fattigmanssilver, prisad i postorderkatalogernas utbud av kaffeserviser, br\u00f6dkorgar och brickor, fint eller finfint f\u00f6rnicklade. Sj\u00e4lv har han lagt en nickelyta \u00f6ver plastleksaker. Men hans konstn\u00e4rliga tribut \u00e4r att inte stanna vid den blanka ytan, utan att arbeta grafiskt med den m\u00f6rka kopparen som bakgrund.N\u00e4r nickel tecknar fiskn\u00e4tet \u00f6ver Krakas<\/em> kropp (1972), linjem\u00f6nstret i de stora h\u00e4nderna och jordklotets rutverk p\u00e5 ”To be or not to be”<\/em> (1972 ) \u00e4r han en monumental grafiker. F\u00e4rgl\u00e4ggningen med blank lack eller emalj i oblandade kul\u00f6rer g\u00f6r skulpt\u00f6ren-grafikern ocks\u00e5 till m\u00e5lare.<\/p>\n I museets klipparkiv v\u00e4xer st\u00e4ndigt samlingen med tidningsartiklar om Walter Bengtsson. Med n\u00e5got enda undantag \u00e4r artiklarna illustrerade. Vanligen st\u00e5r han sj\u00e4lv framf\u00f6r ett verk, som han med sin kropp ger en m\u00e5ttrelation till det monumentala och som om han m\u00e5ste pekas ut: ille fecit. Men det \u00e4r ocks\u00e5 ofta n\u00e5gon annan med p\u00e5 bilden, en eller flera assistenter, som Erik Johansson, Bertil Christensson, en ung Per-Olof Nilsson, hustru Ullabritt eller n\u00e5gon av d\u00f6ttrarna. Att han likt de gamla m\u00e4starna inr\u00e4ttat en verkstad med medhj\u00e4lpare har varit en praktiskt f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r de stora uppdragen. Han har heller inte hesiterat att vara konstn\u00e4rlig dirigent f\u00f6r olika hantverksspecialister, som Europas b\u00e4ste f\u00f6rnicklare Lars Hammarsten, tr\u00e4svarvaren Bengt L\u00f6fberg och hans far Sven, glasbl\u00e5saren Jan-Erik Ritzman, keramikern Helmut Witt och ljudspecialisten Lars Bergman. Ett konsthantverk ut\u00f6var han sj\u00e4lv, sedan n\u00e5gra \u00e5r har han guldsmedsr\u00e4ttighet och egen m\u00e4starst\u00e4mpel: WB<\/p>\n Konstn\u00e4rens jubileum 1987 har blivit tillf\u00e4llet att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rteckna hans m\u00e5nga utsmyckningsuppdrag. Kvantiteter \u00e4r visserligen oviktiga, men nog kan det vara dags att skaffa \u00f6verblick \u00f6ver denna sida av Walter Bengtssons konstn\u00e4rsskap n\u00e4r antalet passerar femtio. I denna tillf\u00e4lliga utst\u00e4llning kan endas n\u00e5gra av monumentalarbetena vara representerade och det i modellens lilla skala eller detaljens begr\u00e4nsade utsnitt. I katalogen f\u00e5r de i st\u00e4llet gemensamt bilda en uppslagsdel med uppgifter om b\u00e4r, var och hur. Det \u00e4r mer \u00e4n en f\u00f6rteckning. Det \u00e4r rentav en n\u00f6jsam l\u00e4sning. En sprudlande resa genom n\u00e4stan trettio \u00e5r till restauranger, banker, skolor, kyrkor, f\u00f6retag och institutioner. Kort sagt alla slags m\u00e4nskliga milj\u00f6er och sammanhang. \u00d6verallt har han l\u00e4mnat ett personligt meddelande, alltifr\u00e5n 1959 och restaurangskylten med den sorglige kavaljeren (Norre Kavaljeren i Halmstad), fram till 1987 och budskapet till dem som hastar med ritningar och linjaler i bilf\u00f6retagets l\u00e5nga korridor.<\/p>\n Kerstin Arcadius, 1987<\/strong> Skulpt\u00f6r Walter Bengtsson 1927 -1998 Presentation av Kerstin Arcadius till jubileumsutst\u00e4llning 1987 Walter Bengtsson \u00e4r f\u00f6dd i Halmstad 1927. Idag kan han s\u00e4ga att han \u00e4r f\u00f6dd skulpt\u00f6r och att den j\u00e4mna f\u00f6delsedagen d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r konstn\u00e4rens jubileum. Men f\u00f6rst var det som om han alltf\u00f6r l\u00e4nge stod utanf\u00f6r en d\u00f6rr, som han endast med m\u00f6da…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":3,"comment_status":"closed","ping_status":"open","template":"onecolumn-page.php","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-5","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/bastaskar.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/5","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/bastaskar.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/bastaskar.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bastaskar.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/bastaskar.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=5"}],"version-history":[{"count":49,"href":"https:\/\/bastaskar.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/5\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":37,"href":"https:\/\/bastaskar.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/5\/revisions\/37"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/bastaskar.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=5"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nL\u00e4nsmuseet Hallands utst\u00e4llningskatalog<\/em><\/p>\n
\n<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"